Silverstenen vann i GreenacresSvenska oldboyslag gillar att spela i Skottland. För andra året i rad var blågult i topp i ”European Seniors Invitation Championship” i Greenacres utanför Glasgow. Svenska oldboysmästarna från Silverstenen i Sala med Kalle Nordlund i boet vann finalen över Skottlands Colin Hamilton och försvarade därmed lag Claes Roxins seger från ifjol.
Kalle Nordlund berättar själv om triumfen i Skottland.
Det andra inofficiella EM:et för Seniors (+50) avgjordes 4 - 7 november i Greenacres, Skottland. Tävlingen spelas i tre grupper om 6 lag i varje. De två bästa 1:orna går direkt till semi. Lag 3 till 6 gör upp i kvartsfinalspel. Då det fortfarande är en inbjudningsturnering så är det många skotska lag som är med. Totalt deltog åtta nationer. Det lag som saknades mest var schweizarna. Klassen på tävlingen blir dock väl så hög tack vare de många bra skotska lagen.
I Silverstenens lag spelade Kalle Nordlund, Wolger Johansson (Ö-vik), Per-Arne Andersson och Owe Larsson. De andra svenska lagen, fjolårsvinnarna Roxin bland herrarna och Meldahl bland damerna blev tyvärr utslagna efter gruppspelet. Bra curlande isar och en härlig stämning i klubbhuset. Själva hallen ligger en och en halv mil väster om Glasgow högt uppe bland grönskande kullar. Det borde vara obligatoriskt för svenska curlinghallbyggare att besöka en kontinental hall som Greenacres innan man gör sina ritningar. Borden i restaurang/cafeteria delen ska vara för åtta personer. Här är det meningen att lagen ska umgås efter matcherna.
Vi inledde lite darrigt i första matchen mot Wales. Chans fanns ändå för en tvåa på vår sista sten som vi smög runt en gard för att trycka ut deras skotte. Efter mätning fick vi nöja oss med en etta och oavgjort 7-7 i matchen. I match 3 stötte vi på Colin Hamilton (trefaldig skotsk herrmästare). Efter 3 omgångar låg vi under med 0-4. I fjärde tog vi en 3:a och var åter med i matchen. När vi sedan lyckades att stjäla tre omgångar och vinna med 6-3 såg Colins spelare rätt så molokna ut! Mot Ronnie Peat (spelade Seniors för Skottland i Köpenhamn 2006) var det länge jämt. Men det löste sig när vi fick till en trea i sjätte och sedan stal en trea i sjunde. I sista gruppspelsmatchen mot Holland jagade vi omgångar och stenskillnad för att vara säkra på att bli bland de två bästa. Vi körde ett ultraoffensivt spel och efter 5 "ends" och 12-2 avslutade vi med en 5:a i åttonde omgången. Därmed säkrade vi rankingen som bästa gruppspelsvinnare.
Efter vår välförtjänta sovmorgon ställdes vi mot Gary MacFarlane i semin. Matchen stod länge och vägde men vi slutade med att stjäla de två sista omgångarna till vinst med 6-3. I finalen mötte vi återigen Colin Hamilton. På läktaren hade vi ett fantastiskt stöd av de andra svensklagen. Den här gången följdes lagen åt hela tiden. Spelet blev lite lidande av att man den här gången inte brydde sig om att hyvla om isen. Isen blev märkbart trögare i mittsektionen i slutet av matchen. Inför sjunde omgången var det lika 3-3. Vi låg inne med bästa stenen när Colin skulle sätta sin sista sten. Han spelade på en relativt svår tangering träff för två eller tre poäng, men var aldrig nära att göra den. I åttonde omgången fick vi först in en bra skotte och sedan en till. Med Colins näst sista sten fick han bort vår andrasten och låg själv kvar med sin. Vi la en gard som skydd för vår skotte och lämnade snedskjutningen åt Colin. Efter några nervösa sekunder kunde vi konstatera att deras sten kom upp lite för mycket för att få träffen. Slutresultat 5-3 till oss!
Kalle