Hoppa till sidans innehåll

Hur ser vi på Curling i Sverige?

2013-11-29 10:41
Per Forsberg, ordförande i Amatörföreningens CK, ger sin syn på utvecklingen i våra klubbar.
  • Uppdaterad: 2013-11-29 10:41

Efter hemkomsten från SCFs konvent på Åland i september kände jag mig förvirrad av budskapet som trummades fram. Frågor som dök upp i mitt huvud var: 

  1. Hur ska vi se på våra medlemmar? Ska de vara med i föreningens gemenskap eller ska de vara kunder med personliga krav utan att behöva ta hänsyn till föreningsverksamheten?
  2. Hur ska vi bedriva vår verksamhet? Ska vi äga och kontrollera våra hallar eller vara i händerna på affärsdrivande bolag som ser pengar framför idrottslig framgång oavsett nivå?
  3. Vad är SCFs uppdrag?

Ska förbundet koncentrera sig på marknadsföring och internationell samverkan eller komma med redskap och stöd för hur vi som föreningar kan växa i medlemsantal och i bantillgång. 

Jag ska i ett försök att väcka debatt ge min syn på ovan ställda frågor. Samtidig vill jag att du som läser funderar på vad en förening är och hur ett fungerande förbund, bildat för samordning av dessa föreningar, ska fungera. Är en förening ett bolag och är förbundet dess moderbolag som bestämmer vad föreningen ska göra? Eller är ordningen den omvända, där förbundet finns för att hjälpa föreningarna?

Men vi börjar med min historia. Jag är en av få som kommit i kontakt med curlingen utan att ha varken släkt eller vänner som någon gång utövat idrotten. Min lycka var att jag i mellanstadiet på en idrottsdag valde att spela curling i kommunens ishall istället för att åka slalom i Kungsberget. Den curlingklubb, Runstenen, som ordnade denna aktivitet tillsammans med skolan var väl förberedd och när vi 8-10 ungdomar kom ner dit blev vi väl omhändertagna. Vi fick prova på curling och även ha en del lek där. Efter dagens slut blev vi tillfrågade om vi ville spela ”Skolmästerskapet” mot de andra skolorna i kommunen. Fem av oss skrev upp oss. Helt säkert hade klubben en utarbetad strategi för detta, då 4 av 6 mellanstadieskolor i kommunen hade deltagande lag. Turneringen startade veckan därpå, men vi var välkomna ner redan på söndagen för att träna lite. På söndagen kom jag ner och möttes av den fantastiska familjen Eriksson, som med värme och öppenhet välkomnade oss i familjen curling. Någonstans där var jag fast. Jag hade en familj inom curlingen som hjälpte och stöttade mig.

Det är också det som jag har med mig i mitt engagemang inom curlingen. Just det där att se på medlemmarna som familjemedlemmar. Människor som man vill väl men som man också kan förvänta sig att de hjälper till. En relation där man förväntas ha krav på varandra och där var och en måste dra sitt strå till stacken. 
I vår curlinghall så har vi också potentiella medlemmar som kommer på besök. Det är människor som betalar för en upplevelse i form av eventet ”Pröva curling”. Bland de människorna finns det de som tyckte prova på curling var tråkigt, okej, roligt eller kanske som oftast en fantastisk upplevelse. Det här är människor som någon gång i sitt liv får prova en annan idrott, som det kanske också tycker är rolig. Och visst finns det en potential här att hitta nya familjemedlemmar, och dem ska vi ta väl vara på.

Dock så är det inte säkert att dessa upplevelselystna människor är intresserade av föreningsdeltagande, utan att de istället vill konsumera idrott som upplevelse. Jag känner igen mig i det också. Det var inte länge sedan vårt företag var på event där vi provade på bowling. Jag tyckte det var jätteroligt och jag var till och med bland de bättre i sällskapet. Vi spelade 2 serier och jag slog sammanlagt ca 340 poäng, vad jag förstått ett bra resultat för en som inte spelar eller aktivt tränat bowling. Ändå så kommer jag aldrig bli medlem i en bowlingklubb. Det är ingen idrott som i längden intresserar mig och därför inte en idrott jag vill delta i föreningslivet med. Det här har också sin plats, men vi får inte glömma vilka vi finns till för, medlemmarna – familjemedlemmarna – nuvarande och potentiella.

Vi ska dock göra klart för medlemmarna att vi är en förening, en familj som är frivillig att gå med i, men att det krävs en motprestation, ett engagemang. Det är ”jag” och ”vi” som gör saker, inte ”nån” eller ”man”. Några medlemmar kommer då att välja att gå ur. Det har jag sett ske på nära håll i den förening som jag är ordförande i. Det är tufft att förlora familje-medlemmar, men å andra sidan så har inte deras utträde gjort att vår verksamhet fungerar sämre, utan det har snarare gjort att den fungerar bättre. Dessutom har det möjliggjort att vi kan välkomna nya familjemedlemmar till oss, medlemmar som är villiga att dra sitt strå till stacken. Ni som hängt med i texten förstår mitt svar på första frågan. Vi är inte kunder, vi är medlemmar. I bästa fall familjemedlemmar.

Vidare till fråga två, om hur vi ska värna vår speltid och bedriva vår verksamhet. Jag vill åter igen gå tillbaka till när jag började spela curling i Runstenen 1988. Ni som kan historia vet säkert att våra blivande juniorvärldsmästarinnor med Eva Lund (fd. Eriksson) i spetsen tränade där då. Det var också en tid med en ishockey som tog mer plats i ishallarna. Runstenen kämpade hårt för att få fler istider i hallen än de söndagskvällar från 17.00, direkt efter konståkningen vi hade då. Att bara få till isen i hallen då tog närmare en timme. Med framgången i JVM 1991, så kan man tycka att det borde blivit lättare att få ytterligare speltid, men då hallen kontrollerades av kommunen och denna prioriterade ishockeyn, så slutade det med att Runstenen stod utan hall. För att rädda det som räddas kunde så anslöt sig då Runstenen till Stocksunds curlingklubb. Dock så innebar förlusten av spelmöjlighet i ishallen i Väsby ett stort medlemstapp från klubben och curlingen. Jag vet att Runstenen inte är den enda klubb som förlorade sin lilla speltid i kommunens ishall under 80 och 90-talen, vilket direkt blev slutet för den föreningen. Det syns också tydligt i medlemsantalet för Svensk Curling med ett stort tapp på medlemmar under den perioden.

En lärdom jag tagit med mig från det är att det gäller för klubbarna att ha kontroll över sina anläggningar. Detta kan ske genom klubbägd hall eller genom ett sammarbete med kommunen där klubben/sporten har ”besittningsrätt” av hallen. Tyvärr ser jag en trend idag där vi går mot bolagsägda anläggningar där bolaget har ett vinstdrivande mål. Denna utveckling är enligt mig allvarlig och direkt livsfarlig för överlevanden av våra curlingklubbar. Vi kommer i och för sig att få en verksamhet som kan användas av många. Men den som betalar mest får den bästa tiden och detta gynnar den som vill har curling som upplevelse och inte ha curling som huvudsakligt element i sin egenvalda familj, dvs. föreningen. Argument som ”Curling på dina villkor”, ”Välkommen curlingkund”, etc. passar bra in där. Men usch. Det strider mot min uppfattning av Curlingsverige.

Jag tycker inte att det är fel att människor ska få uppleva curling, men jag anser absolut och obestridligt att det är viktigt att curling i första hand är till för curlingfamiljen, dvs. medlemmarna, och att det i mån av plats är till för dem som inte vill vara med i familjen utan köpa curling som upplevelse. Jag vill också att curlingfamiljen ska jobba för att öka familjens storlek. Detta ska vi lyckas med genom fler hallar och fler föreningsengagemang. Inte genom att se medlemmar som kunder och erbjuda en verksamhet som du bara ”köper” en tjänst från. Någonstans måste även klubbarna se över sin verksamhet. Hur skapar man en familjekänsla i en förening? Är det de viktiga familjemedlemmarna som man förlorar om föreningen tar ut den faktiska kostnaden för verksamheten från medlemmarna, eller kan vi betala lite mer för att säkra verksamheten istället för att hyra ut all tid vi kan?

Som sagt, vi måste säkra våra befintliga medlemmars spelmöjligheter och bereda plats för fler. Jag tror att nyckeln till fler medlemmar är fler hallar. Om en hall byggs i t ex Väsby, så är jag övertygad om att vi åter igen kan få upp Runstenens verksamhet och hitta nya medlemmar där. Samma sak gäller i andra förorter i Stockholmsområdet. Nacka Curling gick ihop med Amatörföreningen under 90-talet. Idag är ingen medlem kvar därifrån. När jag pratat med dem så är det pga. tillgänglighet till hallen. Det är för krångligt att ta sig från Nacka till Sundbyberg på vardagskvällar.

Fråga två hänger som ni ser ihop med fråga ett. Ser vi oss som en curlingfamilj är det naturligt att vi i första hand skapar goda förutsättningar för familjen, därefter kan vi bereda rum för dem som bara har ett ytligare intresse.

Så slutligen till fråga tre. Jag skulle vilja att SCF drev hallfrågan som sin viktigaste uppgift. Att få till en bra curling-anläggning i varje stor stad borde ingå där. Stockholm och Malmö, landets största och tredje största kommuner står båda helt utan hall. Snacka om potential! Se t.ex. vad Uppsala lyckats med på några få år. Curlingsverige har möjlighet att växa genom att vara tillgängligare. Fler hallar skulle kunna byggas i samarbete med SCF. Kan vi inte ge SCF mandat att verka för att utöka antalet hallar, till exempel genom att öka medlemsavgiften från klubbarna med 200-300 kr/person som dedikerat går till att säkra och utöka våra anläggningar?

För att summera:

  • Se medlemmarna som familjemedlemmar och få dem delaktiga i familjens aktiviteter! Det kanske finns aktiviteter utanför curlinghallen som sammanbinder er på fler plan.
  • Besöka era grannföreningar! Utbyte mellan föreningar och deras medlemmar stärker banden inom curlingfamiljen och förebygger egoism inom den egna organisationen.
  • Kalla aldrig medlemmar i curlingen för kunder! Det sänder fel signal. Aktiva i SCF och andra ledare, kalla oss för familjemedlemmar istället. Medlemmar som vill förbättra familjens möjligheter inom både bredd- och elitcurling. Kalla inte heller de som kommer och upplever curling som kunder, kalla dem som potentiella framtida familjemedlemmar.
  • Tänk långsiktigt! Våra hallar är vår förutsättning till spel. Utöka antalet hallar. Se till att curlingföreningarna kontrollerar dem och prioritera istiden till curlingens familjemedlemmar.

Per Forsberg ordförande Amatörföreningens CK och vice ordförande Mälardalens CF

 

Svar på debattinlägg från SCF:s styrelse

Hur ser vi på våra medlemmar? 

Är de medlemmar eller kunder? Svensk Curling försöker följa utvecklingen i samhället och även lära av andra idrotter och RF. Därför ser vi på underlaget som skulle kunna börja spela Curling att de är potentiella kunder och behandla målgruppen därefter, med de krav och önskemål man har när man är kund med många valalternativ. När man sen kommer in i en klubb blir man medlem.

Hur ska verksamheten bedrivas?

Det är upp till varje klubb/förening att driva verksamhet efter sina unika förutsättningar. Tyvärr är vår sport dyr i drift för anläggningen, vilket inte reflekteras i medlemskostnaden. Av den anledningen måste ofta de nya hallarna ha hjälp att bekosta driften, vilket oftast kräver ett bolag för att sälja produkten curling. De idrottsliga framgångarna sker parallellt i klubbens regi.

Vad är SCFs uppdrag?

SCFs uppdrag är att företräda, stödja och samordna curling i Sverige och Internationellt. Exempel på intressegrupper är Sveriges befintliga och potentiella curlare på alla nivåer, klubbar, distrikt, WCF och dess medlemsländer, media, RF, SOK, SHIF m fl. 

SCFs styrelse ska fullfölja beslut som tagits på årsmötet och omfattar bland annat att bedriva tävlingar, ta fram regler, rekrytering, anläggningar, rullstolscurling, Anti-doping, marknadsföring av sporten mm.

En av de sakerna vi alltid försöker göra är att sprida goda idéer som klubbarna sen får ta vid. Och vi tycker det är bra med debatt!

SCF:s styrelse genom helena klange


Skribent: Stefan Lund
  1. Lars-Åke. Bra synpunkter. Jag håller med dig om att kommunen inte behöver äga samtliga anläggningar. De kan absolut vara privatägda eller föreningsägda. Det viktig då är ändå att hallarna är till för idrotten curling och våra curlingspelare och att hallens verksamhet i första hand planeras utefter deras behov. Det kan mycket väl innebära en högre medlemsavgift, vilket vi bör ta ut för att långsikt säkra curlingföreningarnas existens. Det jag nu upplever varje säsong är en ovilja bland hallarna att arrangera tävlingsverksamhet. Den oviljan sprider sig till medlemmarna som allt oftare väljer att inte åka till andra hallar och tävla. Jag tycker att den utvecklingen oroar. Och jag är rädd för att våra klubbar blir företag.

    (Per Forsberg 2013-12-11 kl 09:34) Anmäl
  2. Per, din bild är föredömligt idealistisk men tyvärr inte rakt igenom realistisk. Att privat driva curlinghallar (långt ifrån alla är kommunala) i dag kostar stora pengar. Det krävs stora externa intäkter för att snurra runt verksamheten, för att kunna ha is för medlemmarna i klubbarna att spela på. Utmaningen liknar golfens. Det gäller att hitta bra vägar att utveckla intäktssidan. Locka fram en kombination av kommersiella aktiviteter såväl som sociala. Båda delarna behövs. Vad som möjligen begränsar är antalet istider till förfogande. Men utan externa intäkter går det inte att driva verksamheten, inte heller utveckla klubbarna och elitidrotten. Man lever tyvärr inte på hoppet. Vi behöver ha en proffsigare attityd!

    (Lars-Åke Linander 2013-12-09 kl 13:05) Anmäl
  3. Dom som kommer till en curlinghall är besökare resp medlemmar INTE kunder. Visserligen är det vikigt att besökaren känner sig välkommen. Idag är en hemsida den bästa vägen att få nya besökare, därför viktigt att den uppdateras med aktuell information och att infon är skriven för besökaren inte curlingmedlemmar på de sidor som riktar utåt. Jag själv försöker följa bl a tävlingar men det är inte lätt ibland när det inte uppdateras. Att fler hallar behövs är utan tvivel, frågan i vilken form de ska drivas och finansieras? Curlingen är inte så teknisk svår som man får ibland uppfattningen utan rikta mot ungdomar men även äldre att komma och pröva på och samtidigt info om hur klubben/arna har sin verksamhet

    (Kurt Maxé 2013-12-04 kl 14:56) Anmäl

Följ oss i sociala medier

 


 Partners

Liveresultat

 


Partners landslag

Postadress:
Svenska Curlingförbundet
Rinkebyvägen 6
182 36 Danderyd

Kontakt:
Tel: 08-683 30 15
E-post: This is a mailto link

Se all info