Hoppa till sidans innehåll

Återblick OS 1924-2010


DSC_2685

Tre av fyra möjliga dammedaljer varav två raka guld. Ingen svensk herrmedalj, blott två fjärdeplatser. Det är facit av den svenska OS-insatsen i curling sedan curling blev etablerad som riktig medaljsport i de olympiska spelen från och med Nagano 1998. Men olympisk curling är så mycket äldre. Curlingsporten var med från början av vinter-OS.

TEXT | HÅKAN SUNDSTRÖM

I vinter är det precis 90 år sedan som Sverige gjorde olympisk debut i curling. Men det var också olympisk debut för de övriga idrotterna skidor, skridsko, konståkning och ishockey, vilka stod på programmet i Chamonix, Frankrike 25 januari – 4 februari 1924. Men då kallades det bara Internationella Vinterspel. Den olympiska statusen kom retroaktivt två år senare när International Olympic Committee, IOC, beslutade att ha officiella olympiska vinterspel vart fjärde år.

Curlingturneringen i Chamonix samlade bara tre nationer. Värdnationen Frankrike, Storbritannien och Sverige. Schweiz hade anmält ett lag som dock aldrig kom till start. Sverige kom med åtta spelare som delade upp sig i två lag och spelade en match var. Sverige I med Carl Wilhelm Petersén, Ture Ödlund, Victor Wetterström och Erik Severin förlorade mot brittiska skottar med 38-7 medan Sverige II med Johan Petter Åhlén, Carl-Axel Pettersson, Karl-Erik Wahlberg och Carl Axel Kronlund slog Frankrike med 19-10. Skottarna slog fransmännen med 46-4 och vann turneringen.

På SCF:s kansli finns ett fantastiskt album med bilder och reseskildring från tågresan Stockholm-Chamonix t.o.r samt om själva evenemanget i Chamonix. Väl värt att bläddra i om ni besöker kansliet i Danderyd.

IMG_9453_550PXL

Nästa gång curling fanns med under ett OS var  i Lake Placid, USA 1932. Men då var det depression i Europa och ingen nation gjorde båtresan över till USA. Istället spelade fyra lag från USA mot fyra gästande lag från grannen Kanada. Det blev kanadensisk dubbelseger, Manitoba före Ontario.

Sedan hände ingenting på OS-fronten förrän Calgary i Kanada 1988. Kanadensarna fick IOC att godkänna curling som demonstrationssport och de sju bästa curlingnationerna utöver Kanada hade kvalificerat OS-deltag-ande efter VM-resultat. Från Sveriges Olympiska Kommitté, SOK, fick vi enbart ”inmarschkläder”. Kostnader för spelkläder, resa och uppehälle fick SCF skrapa ihop på egen hand. Vi lyckades tack vare några sponsorer. Bl.a bidrog Fredrik Lundberg med 50 000 kr från sitt företag. Sportsligt lyckades damlaget från Karlstad bäst. Elisabeth Högström, Monika Jansson, Birgitta Sewik, Marie Henriksson och Anette Norberg vann grundserien men förlorade finalen mot Kanadas Linda Moore. Herrklassen vanns av Norges Eigil Ramsfjell före Schweiz. Sveriges lag med Dan-Ola Eriksson, Anders Thidholm, Jonas Sjölander, Christer Nylund och Sören Grahn blev femma. 

Fyra år senare, 1992 i Albertville, blev det en ny demonstrationsturnering. Men i den nybyggda ishallen i Pralognan krånglade kylsystemet så det gick bara att spela på två banor. De åtta lagen per klass delades då in i fyralagsgrupper varifrån de två främsta lagen gick till slutspel. Återigen lyckades damlaget bäst. Anette Norberg, Anna Rindeskog, Cathrine Norberg, Helene Granqvist och Ann-Catrin Kjerr slog Frankrike men förlorade mot Kanada och Danmark och missade medaljstriden. Laget blev femma till slut efter seger mot Storbritannien. Tysklands Andrea Schöpp vann tävlingen före Norges Dordi Nordby. För herrlaget Dan-Ola Eriksson, Sören Grahn, Jonas Sjölander, Stefan Holmén och Håkan Funk blev det jumboplats efter idel förluster. Schweiz Urs Dick slog Norges Tormod Andreassen i finalen. 

1992 blev för hela curlingsporten att avgörande år. Vid IOC-kongressen i Barcelona på sommaren samma år beslutades att curling skulle bli officiell medaljsport fr.o.m OS i Salt Lake City 2002 men kanske redan till Nagano 1998 om de japanska arrangörerna gick med på det. Det gjorde OS-kommittén i Nagano och OS-curlingen förlades till Karuizawa,  en knapp timmes resa söder om Nagano. Karuizawa var känt som staden där skrinnaren Jonny Nilsson 1963 slog tre världsrekord och vann sin första och enda VM-titel sammanlagt.

Återigen var det åtta nationer per klass som deltog. Sveriges lag med Elisabet Gustafson, Katarina Nyberg, Louise Marmont, Elisabeth Persson och Margaretha Lindahl förlorade bara mot
Kanada i grundserien men missade finalen efter en  mindre lyckad semifinal mot Danmark. Men i bronsmatchen skärptes spelet och tjejerna tog då Sveriges första medalj i detta OS. Det blev ju några andra medaljer i andra sporter under andra OS-veckan. Kanadas trefaldiga världsmästarlag Sandra Schmirler vann som väntat guld men Danmarks silver tilldrog sig den största uppmärksamheten. Det var Danmarks första OS-medalj i en vinteridrott någonsin så Helena Blachs lag mottogs som hjältinnor när de kom hem till Köpenhamn.

OS-H-mot-GBRPå herrsidan mönstrade Sverige sina regerande världsmästare Peja Lindholm, Tomas Nordin, Magnus Swartling, Peter Narup och Marcus Feldt. Laget blev delad fyra i grundserien men förlorade särspel mot USA och stannade på sjätte plats. Kanada imponerade fram till finalen men förlorade sensationellt mot Schweiz Patrick Hürlimann.

OS i Nagano blev det stora genombrottet för curlingen som spännande publik- och TV-sport. Vi fick betydligt mer TV-timmar än vad som var planerat tack vare snöoväder första OS-veckan. Den myckna snön uppsköt flera skidtävlingar och vad skulle man då visa från OS – jo curling. Matcherna i Karuizawa drog också till sig världspressen och många i media såg curling för första gången. Journalisterna blev tända på curling och nyfikenheten om taktik och teknik var stor. OS-curlarna fick svara på många frågor i ”mixed zone” efter matcherna.

Fyra år senare kom återigen Peja Lindholms lag som regerande världsmästare till OS i Salt Lake City, Utah, USA. Curlingturneringen var förlagd till grannstaden Ogden, ca 70 km väster om Salt Lake City. Återigen stod Pejalaget inte pall för favorittrycket men den här gången blev det i alla fall slutspel efter bl.a seger över Kanada i grundserien. Men Kevin Martins kanadalag tog revansch i semifinalen och sedan förlorade svenskarna bronsmatchen mot Schweiz lag Christoffer Schwaller, samma lag som Peja & Co slagit både i VM-finaler och EM-finaler 2001. Guldet gick överrakade till Norges Pål Trulsen med svågern och sollefteåsonen Lars Vågberg som trea och vice skip. 


W-SUI-SWEOS-turneringen 2002
blev det sista internationella dammästerskapet för det fantastiska Umeålaget med Elisabet Gustafson, Katarina Nyberg, Louise Marmont, Elisabeth Persson och med Christina Bertrup som tillskott i laget under de senaste två åren. Laget blev delad fyra i grundserien men förlorade särspel mot Storbritannien som sedan gick vidare med särspel mot Tyskland, semifinal mot Kanada och finalseger över Schweiz. Det brittiska laget med Rhona Martin var samma skotska lag som vid EM i Vierumäki två månader tidigare bara hade blivit sexa i den turnering som Anette Norbergs lag gått obesegrat genom. Under och efter OS blev det ju också en viss debatt om Sverige hade mönstrat rätt lag till OS. 

Anette med lagkamrater Eva Lund, Cathrine Lindahl och Anna Svärd vann alla EM-guld under nästa olympiad plus VM-guld 2005 och fick naturligtvis OS-platsen till Turin 2006. Reserv var Ulrika Bergman. Curlingturneringen spelades i Pine-rolo, 45 km söder om Turin. Där kostade laget på sig två förluster i grundserien men slog Norge i semifinalen och Schweiz i finalen. Segerstenen blev en spektakulär tangering-och-träff och den dubbeln belönades inte bara med OS-guld till laget utan Anette Norberg fick också priset för ”Årets Prestation” vid Idrottsgalan i Globen i januari 2007.

På herrsidan hoppades Peja, Tomas, Mange, Nappe och reserven Anders Kraupp på tredje gången gillt angående OS-medalj. Det började bra med tre raka vinster, bl.a över Kanada. Men tyvärr blev det ingen mer segermatch och laget slutade delad åtta. Kanada lyckades äntligen vinna ett OS-guld för herrar efter finalseger över överraskningen Finlands Markku Uusipaavalniemi. Kanadas fyra Brad Gushue ordnade en sexa (!) i den sjätte omgången vid ledning 4-3 och då var kampen över. Finalen i Pinerolo följdes på plats bl.a av Finlands president Tarja Halonen.

Så 2010 och OS tillbaka i Kanada, i vackra Vancouver. Nu äntligen fick curlarna spela i OS-centralorten och  i en nybyggd arena som också byggts för i huvudsak curling. Anette, Eva, Catte och Anna med reserven Kajsa Bergström var naturligtvis förhandsfavorit tillsammans med Kanada, Kinas regerande världsmästarinnor och Schweiz. Kanada vann grundserien med Sverige på andra plats. Svensk semifinalseger över Kina medan Kanada grejade finalplatsen mot Schweiz. Första halvan av finalen var Sveriges med ledning 4-2. Men vid 4-3 stal Kanada en tvåa och såg sedan ut att gå mot guld. Ledning 6-4 före den sista omgången. Då drabbades skippern Cheryl Bernard av dubbel ”gummiarm”. Efter Bernhardmiss lyckades Anette & Co kvittera till 6-6. Inför skiljeomgången sista sten låg Sverige med två stenar i boet. Kanadensiskan försökte göra en dubbel men curlade över och kvar låg en svensk segersten. Försvarat OS-guld för Sverige och snopen förlust för Kanada till den stora hemmapublikens förtvivlan. I herrklassen gick det dock bättre för den stora curlingnationen. Storfavoritlaget Kevin Martin var i en klass för sig och gick obesegrat genom turneringen efter finalseger över Norge. Sveriges OS-debutanter Niklas Edin, Sebastian Kraupp, Fredrik Lindberg, Viktor Kjäll och Oskar Eriksson gjorde en utmärkt turnering. De blev delad fyra i grundserien med Storbritanniens regerande världsmästare från Skottland, slog skottarna i särspel men förlorade semifinalen mot Kanada. Tyvärr blev det sedan förlust i bronsmatchen mot Schweiz men en fjärdeplats var fullt godkänt av turneringens yngsta lag.


Uppdaterad: 2016-06-07 17:37
Skribent: Håkan Sundström

Följ oss i sociala medier

 


 Partners

Liveresultat

 


Partners landslag

Postadress:
Svenska Curlingförbundet
Rinkebyvägen 6
182 36 Danderyd

Kontakt:
Tel: 08-683 30 15
E-post: This is a mailto link

Se all info