Hem / Curlingens föreningsverksamhet är något i särklass

Curlingens föreningsverksamhet är något i särklass

Jag kan inte låta bli. Att utnyttja min position som administrativ personal för Svensk Curling för att dela en helt personlig upplevelse från mitt jullov. Nämligen Trettondagscupen i Kristinehamn.

Min granne Sofia och jag har barn i samma ålder. De har börjat curla under hösten och eftersom de är 5 år gamla måste alla vuxna hjälpa till på isen. Sofia har alltså varit ledare i Karlstads CK under hela hösten men inte spelat någon curling själv. Hon har också en curlande syster i Kristinehamn, Emma. När Kristinehamns CC bjöd in till Trettondagscup så fick vi inbjudan från Emma att bilda ett lag. 

En träning hann vi med. Det blev nittio minuters genomgång av balans, linje, rotation och sopning för Sofia innan turneringen startade. 

Trettondagscupen - En uppvisning i föreningsverksamhet när den är som allra bäst.

För 60 kronor per person ingick fem matcher (4 omgångar/match), fri tillgång till fika hela dagen och fina priser från lokala sponsorer. Det är otroligt. Möjligtvis med undantaget av kyrkans öppna förskola, känner jag inte till något som är både så billigt och välkomnande som föreningsaktiviteter i curling. 

Curlinghallen på Björkvallen i Kristinehamn såg nog sina bästa dagar för i alla fall 20 år sedan, om inte mer. Behovet av en ny hall är enormt. Taket är nästan svart av mögel och byggnaden saknar både toalett och rinnande vatten. Men stämningen i föreningen är alltid trevlig och isförhållandena är imponerande för en hall där man på vissa platser av banan kan känna vinden i ansiktet. Då menar jag inte från farten i slajden eller annan rörelse, utan för att vinden som blåser utomhus blåser även inne.

I första matchen drog jag en sten som inte gick över hoglinjen. Jag lovar att det berodde endast på egen spelförmåga och inte på att det skulle vara fel på isar eller stenar. Det gick inte obemärkt förbi. De äldre herrarna på banan bredvid stannade omedelbart upp för att titta och kommentera: (Läs på värmländska):

- Titt! Ho tror ho speler i Kallsta!

Den bjuder jag på.

Cupen i sig, bestod av fem deltagande lag med 2-3 personer i varje. Alla mötte alla i matcher där vi roterade positioner mellan varje omgång. Grundserien följdes av final (okej, match om tredjepris i vårt fall - och nej, vi vann inte den heller). 

Vårt lag fick stå över första matchen och spelade således alla våra fem matcher i rad. Det var något av en pärs för en curlare som numer tränar cirka fem gånger per säsong (jag själv) och kanske ännu mer för min lagkamrat Sofia som redan efter första matchen hade dubblat sin totala tid i ett par curlingskor. 

Idag har vi träningsvärk och är redan peppade på fler matcher. Och som nytillkommen dam i distriktet (talangfull sådan dessutom), är Sofia redan het på marknaden inför Distriktsmästerskapen i Mixed Dubbel. 

Tack till tävlingsledningen (Daniel Thörn), till KCC, till Emma, Sofia och till alla er andra föreningar som ser till att evenemang likt detta blir av och skapar både aktivitet och glädje!

/Sara Carlsson