Hem / In Memoriam: Curt Jonsson. Vår äldsta Stora Grabb

In Memoriam: Curt Jonsson. Vår äldsta Stora Grabb

Curt Jonsson, Deje och tidigare Åre avled den 19 april, 98 år gammal. Curt var Stor Grabb nr 5 och tillhörde den allra första gruppen som tilldelades Stora Grabbars Märke (Numera Stora Curlares märke) 1966.

Att det blev nr 5 berodde på att pionjärgruppen på 10 Stora Grabbar numrerades i bokstavsordning efter efternamnet.

Curt Jonsson var värmlänning, född i Sunne 24 oktober 1922, men det var i Åre han meriterade sig som svensk mästare och VM-spelare. Curt och hans hustru Inez från Mora bosatte sig i Åre i mitten av 40-talet och Curt gick med i Åre Curlingklubb 1947. Blott tre år senare, 1950, vann Curt sin första SM-titel i Åke Danielssons lag tillsammans med Magnus Berge och Axel Nilsson.

Curt och Magnus fortsatte att spela ihop och tillsammans med John-Allan Månsson och Gustav Larsson vann laget tre SM-titlar på 60-talet, 1961, 1963 och 1964. De två senare åren innebar också VM-spel för årepojkarna. Först i skotska Perth 1963 och året därpå i Calgary i Kanada. Några VM-medaljer blev det dock inte. Fjärdeplatser både i Perth och Calgary för Curts lag som var van vid utomhusisar hemma på Fjällgården i Åre.

Efter tävlingskarriären fortsatte Curt Jonsson inom curlingen som instruktör. Först i Åre under de så kallade Åreveckorna men också på turnéer i landet som Svenska Curlingförbundets riksinstruktör.

Curt flyttade säsongen 1971-72 tillbaka till Värmland och bosatte sig i Deje utanför Karlstad. Under några år anlitades Curt av Karlstads CK som intendent och instruktör i den gamla curlinghallen i Färjestad. Då var det mycket fokus på slajdteknik.

-Det som jag minns allra bäst är just Curt Jonssons mycket snygga och stilsäkra slajd, med rak arm och alltså nästan all fart från frånskjutet från hacket. Dessutom hans ödmjuka och blygsamma stil och hans stora betydelse för slajdstilens utveckling i Sverige.

Det berättar Klas Nerman som var historiens första svenska juniormästare med sitt lag från Karlstads CK både 1967 och 1968.

Text: Håkan Sundström