Hem / Moa Dryburgh om Junior-VM i Jönköping

Moa Dryburgh om Junior-VM i Jönköping

Första internationella mästerskapet och första internationella medaljen. Läs mer om vad Moa Dryburgh (skip för svenska flicklaget vid Junior-VM 2022) har att berätta om mästerskapet i Jönköping

Våren 2022 spelades junior-VM på hemmaplan i Jönköpings Curling Club. Mästerskapet var först planerat till februari men flyttades till 15-22 maj på grund av läget med covid.

Arenan, kringliggande faciliteter, vårvädret, alla volontärer och stämningen runt mästerskapet lade grunden för ett riktigt bra mästerskap och en riktigt bra upplevelse för deltagande lag och inresande fans.

Våren 2022 spelades junior-VM på hemmaplan i Jönköpings Curling Club. Mästerskapet var först planerat till februari men flyttades till 15-22 maj på grund av läget med covid. 

Arenan, kringliggande faciliteter, vårvädret, alla volontärer och stämningen runt mästerskapet lade grunden för ett riktigt bra mästerskap och en riktigt bra upplevelse för deltagande lag och inresande fans.   

Svenska pojklaget, lag Landelius med Axel Landelius, Alfons Johansson, Olle Moberg, Jonas Bergens,  Alexander Palm och coach Lars Landelius, hade en tuff resa tävlingsmässigt med många jämna matcher som inte gick Sveriges väg. Det slutade med en 9:e plats som innebär nedflyttning till B-Junior VM.

Svenska flicklaget, team Foxglide med Moa Dryburgh, Thea Orefjord, Moa Tjärnlund, Moa Nilsson, Linda Stenlund och coach Margaretha Dryburgh lyckades ta sig hela vägen till final. Målet var att hålla kvar Sverige i A-VM. Det målet uppnåddes med slutställningen fem vinster och fyra förluster. Där spelade teedragningen in och tack vare den kunde tjejerna säkra slutspelsplats och slutligen ett VM-silver.  

Vi har pratat mer med Moa Dryburgh, skip och fyra i det svenska flicklandslaget. 

- Det var ju hur coolt som helst att få spela vårt första JVM på hemmaplan. Jag tror att det var betydelsefullt också att ha många nära och kära där. Det kändes hemtrevligt och det var verkligen superkul.

Moa berättar också om ett väl förberett lag som hade tydliga scheman och rutiner för att underlätta hanteringen av de extra känslor, intryck och press som kommer med landslagströjan. 

- Vi hade ett strukturerat schema. Varannan dag spelade vi två matcher och varannan dag spelade vi en match. Så vi kunde förbereda färdiga scheman för de två olika typerna av dagar. Vi hade bestämt rutiner för mat, utcheck och incheck av matcher och allt annat runt omkring. Det var väldigt skönt att ha det så tydligt, särskilt eftersom det var så många intryck och allt kändes nytt. 

Vi hade både förbundskapten Fanny och mamma (coach Margaretha Dryburgh) med oss, de är ju båda väldigt erfarna och skapade en trygghet. Plus att vi hade med Linda Stenlund som reserv och hon var hur bra som helst.  Allt som allt ett väldigt bra team och vi hade väldigt kul!

Om mästerskapet och matcherna

Första internationella mästerskapet är något alldeles extra och det kan vara svårt att veta exakt hur det kommer bli, vilka förväntningar som är realistiska och även hur den egna prestationen ska stå sig gentemot internationella topplag. 

- Det är ju världens bästa juniorlag som kommer dit. Vi hade förväntat oss tufft motstånd och det var det också. Snäppet högre än alla andra tävlingar vi spelat. Men vi vet ju också att vi kan spela på en riktigt hög nivå. Så mest var det bara jättekul och coolt att få uppleva. 

Moa tar oss igenom mästerskapet steg för steg: 

- Jag tyckte vi fick en bra start med en ganska stor vinst mot Schweiz och det i sig la nog grunden till att vi fick självförtroende och det kändes bra. Sen gick det lite upp och ner. Vi vann och förlorade ungefär varannan match. 

Mot slutet av veckan visste laget att de behövde vinna sina två sista matcher för att säkra att hålla Sverige kvar i A-VM till nästa säsong, vilket de satt som huvudmål. Det var först i intervju efter gruppspelet som Moa fick reda på att slutspelschansen fortfarande levde. 

- Vi var fokuserade på att vinna två matcher för att hålla oss kvar i A-gruppen. Det var så liten chans att vi skulle gå till slutspel att vi tyckte det var onödigt att lägga tid och energi att fundera på det. Våra matcher var det enda som var inom vår kontroll. Så när vi hade vunnit de matcherna visste vi inte att vi inte att vi kunde gå till slutspel.

Jag gick av isen, till mixed zone och blev intervjuad. Där fick jag frågan hur det kändes att vi kunde gå till slutspel och då fattade jag faktiskt inte riktigt. Sen förklarade coacherna hur det var och då blev vi lite chockade. Helt plötsligt fanns ett annat mål i sikte, även om det inte var i våra egna händer.

För att det skulle gå vägen behövde Japan vinna mot Kanada. Matchen gick till skilje och det svenska lagen kunde inte göra annat än att följa från sidan. 

- Vi stod och tittade. Eller egentligen var det bara Thea som vågade titta så hon fick rapportera. Japanska fyran hade tillslut en uppgift där hon bara behövde träffa en sten i boet. Hon satte den och vi var vidare till semifinal. Det vår så mycket intryck på samma gång. Så kul och verkligen över allt vi vågat förvänta oss.

Slutspelet 

I semifinalen stod Norge för motståndet. Utvärderingen efter förlusten mot dem i grundspelet, var att det funnits chanser som tjejerna inte tagit. De visste att om de satte några fler slag i semin än i grundserien så skulle de ha chansen.

Norskorna tog två i första omgången. Moa beskriver att ibland känns det lite motigt att tappa en tvåa i första, men att i just denna match var känslan att det skulle lösa sig. De nollade andra omgången och tog en trea i tredje. Sen kändes det som att Sverige hade övertaget. 

- Det blev en match med många nollomgångar men vi ville verkligen hålla det jämnt. Sen fick de plötsligt chans att nolla femte omgången men missade och tog en etta. Då hade vi helt plötsligt övertag i omgångar och kunde styra spelet mer. Det kändes som att vi hade ganska bra kontroll efter det. Slutligen fick jag också ett slag för vinst och den satte jag!

Dags för final och denna gång mot Japan. Första halvan var känslan bra och en upplevelse av kontroll fanns hos det svenska laget även om de inte fick utdelning på precis allt som de försökte sig på. 

- I andra halvan tappade vi lite och framförallt jag hade svårt med dragfarterna. Överlag spelade vi en bra final och mina lagkamrater var fantastiska. Vi förlorade och det är alltid surt, men det var verkligen en otrolig upplevelse att få vara där. 

På frågan om det finns något mer som Moa vill berätta, svarar hon och vill tacka alla som finns runt omkring laget. 

- För två år sen var vi 14-15 år och duktiga för vår ålder men vi hade aldrig tanken på att det skulle gå såhär fort som det har gjort när vi vuxit i vår curling. Allt hårt arbete som vi lägger ner har lönat sig och vi vill bara mer för det är så sjukt kul. Vi har så många omkring oss som har stöttat oss också och all hjälp vi fått har verkligen gjort skillnad för oss.