Hem / Perspektiv från en curling(gymnasie)förälder

Perspektiv från en curling(gymnasie)förälder

Hur känns det att som förälder, skicka sin tonåring till Härnösand för att stå på egna ben? Vad innebär tiden på curlinggymnasiet för ungdomarnas utveckling? Sheila Höglund delar med sig av sina erfarenheter som mamma till en curlinggymnasist.

Vårterminen har börjat, vilket innebär att en ny kull gör sin sista termin på högstadiet och förbereder sig inför att avsluta grundskolan och påbörja ett nytt kapitel med gymnasiestudier.

För oss i curlingvärlden innebär det att vi förbereder oss för ett nytt, härligt gäng med ungdomar som kommer anlända till vårt Riksidrottsgymnasium i Härnösand. Som vårdnadshavare och särskilt för den som inte är curlare själv, är det lätt att förstå att det kan kännas kluvet att fatta beslutet om att skicka iväg sin 15-åring för att flytta hemifrån och för första gången stå på egna ben. 

Vi har pratat med Sheila Höglund, som gått igenom denna resa tillsammans med sin dotter Maria Larsson som nu tagit studenten från Curlinggymnasiet i Härnösand. 

- Ur ett föräldraperspektiv tycker jag verkligen att min dotter har vuxit på Curlinggymnasiet och jag har alltid känt mig trygg i hur hon har blivit omhändertagen, säger Sheila. Jag var trygg med lärarna, som jag själv fick träffa när jag var däruppe. Framförallt tycker jag om att lärarna alltid finns där med eleverna och alla barn blir sedda av dem. Ungdomarna umgås med varandra hela tiden och lärarna visste alltid var de var. Även de ungdomar som inte är inflyttade utan som bor i Härnösand är med och umgås hela tiden. Ur säkerhetssynpunkt har jag tyckt att det varit bra och att de har skött sig allihop. 

Själva curlinggymnasiet, verksamheten där och dotterns förmåga att klara sig på egen hand var aldrig något orosmoment för Sheila. Snarare var det osäkerhet kring en del praktiska saker i Härnösand. 

- Det enda orosmolnet var egentligen lägenheterna och det var en del strul med städning och praktisk information innan vi kom dit. Det problemet tror jag är löst nu med nya rutiner och även ny personal från själva skolan.

Jag var aldrig orolig för att det inte skulle gå bra. Jag blev till och med lite förvånad över att höra att min dotter var uppe tidigt på mornarna för att både träna curling och gymma. Hon var verkligen jättetaggad. Jag tror att man måste lita på sina barn och de tar faktiskt väldigt bra hand om varandra där uppe. De äldre eleverna värnar också om de yngre. 

Till andra föräldrar, vars barn pratar om curlinggymnasiet, vill Sheila uppmuntra dem till att låta barnen prova. 

- Till andra föräldrar vill jag säga att: Låt dem få börja om de vill! Det tycker jag verkligen. Om det inte funkar, så kan de komma hem igen, det är inget misslyckande. Men jag har faktiskt inte hört om någon som åkt hem. Det kan vara tvärtom istället, att de vill inte åka hem. De har en trygghet tillsammans och de bor väldigt nära skolan och curlingen så det mesta blir enkelt för dem.

Om det är något som saknats, kommenterar Sheila att hon önskar att skolan ska tillhandahålla en utbildning om hur man sköter ett hushåll. De är unga när de börjar och som förälder har man kanske inte hunnit med att tänka på alla färdigheter en person som flyttar hemifrån behöver ha. 

- Min dotter visste till exempel inte hur man tvättar en toalett, det blev vi ganska snart varse om! Men allt som allt, skickade jag iväg henne som en ung tonåring och hon kom tillbaka som en vuxen och lugn människa. De växer med det här och de får vara med om så mycket roligt. 

Sedan får de ju en massa upplevelser och kunskap. De får ut och resa, de är med och anordnar tävlingar och läger. De får lära sig allt runt curling hur man gör is och hur man är ledare, vilket också ingår i utbildningen. 

Slutligen, påpekar Sheila att ledarna för curlinggymnasiet som är relativt unga i sina roller, har kunskap och förmåga att skapa en bra och trygg miljö.

- Vi som har barn där vet att de unga ledare verkligen tar sitt ansvar och ungarna har respekt för dem. De agerar också när det behövs. Vi som föräldrar vet ju såklart inte allting, men ibland när man skjutsar ungdomarna får man höra en del och jag upplever att det sköts bra.