Hem / Stora curlares märke: Lars-Eric Roxin nr 138

Stora curlares märke: Lars-Eric Roxin nr 138

Lars-Eric Roxin är Stor Curlare nummer 138. Han summerar en fantastisk karriär som curlare och ett aktivt liv som 77-åring i curlinghallen med barn, barnbarn och föreningens nybörjare.

Mitt curlingintresse började tidigt beroende på att min mor och far spelade curling i Enköping, den ort min familj kommer ifrån. Enköping hade ju mycket tidigt en curlinghall med två banor. En inspirations källa var ju även mina bröder Claes och Göran som också spelade curling och som tidigt i karriären blev junior världsmästare efter en tävling i Canada.

Efter några år började även jag spela curling vid 36 års ålder. Jag började alltså extremt sent på grund av studier, forskning och familjeangelägenheter. Jag hade ju turen att få spela med mina bröder och andra talangfulla spelare vilket gjorde att jag fick vara med och vinna distriktsmästerskap och regions-mästerskap redan i början vilket gav mersmak.

Efter några år blev det så att vi spelade tillsammans alla fyra bröder Roxin i Elitserien och diverse andra tävlingar. Så bra gick det att vi till och med vann SM i Sundbyberg 1986. Det var ju stort eftersom vi därmed blev kvalificerade för EM i Danmark på hösten samma år där det blev silver.

Efter detta var vi igång ordentligt och under säsongen 1986/87 vann vi även Elitserien vilket gav kvalificering till VM i Canada. Då var det riktigt stora saker på gång vi och våra anhöriga blev mottagna som kungliga när vi kom till Vancouver. Allt var fantastiskt utom vårt spel. Det var en stor besvikelse att vi inte klarade av att gå till semifinal trots att vi ledde tävlingen efter trevinster inledningsvis.

Efter spel i VM blev vi året efter inbjudna till Skottland för att spela en TV-sänd tävling. Det är ju helt fantastiskt att bli inbjuden för att spela för prispengar samtidigt som resa, boende med mera blir betalt. Vi lyckades bra i den tävlingen och mötte i finalen Russ och Glen Howard, Canada.

Glen Howard spelar ju fortfarande och är legendarisk. Efter VM blev det ytterligare en SM vinst samt spel i EM i Skottland där det blev en fjärdeplats. Efter perioden med stora framgångar som jag fick vara med om följde några år av mindre intensiv träning eller tävlande. Senare lyckades vi vinna en kvaltävling som ledde till att vi återfick chans att spela fyra bröder som ett landslag i Winnipeg, Canada men denna gång i Senior-VM.

Det var en tuffare tävling än vi trott och vi lyckades inte knipa någon medalj. Även denna tävling ledde fram till att vi blev inbjudna till en tävling i Skottland denna gång gällde det en inofficiell Senior-EM tävling vilken vi vann. Efter detta hade vi fått ”blodad tand” igen och vi lyckades vinna Old Boys-SM vid ett senare tillfälle vilket ledde till spel i Senior-VM även denna gång i Canada.

Till vår glädje kunde vi denna gång kapa åt oss brons medaljerna i Edmonton. Vi var nära att vinna finalen ytterligare en gång i Old Boys-SM men förlusten visade att vi nu började bli för gamla för att klara av att vinna över nya förmågor som deltog efter att de blivit 51+.

De senaste åren så har jag spelat ganska mycket curling vilket funkar utmärkt eftersom vi numera har en helt fantastisk curlinghall här i Uppsala. För att vi ska klara ekonomin så är det många som arbetar ideellt och jag har varit aktiv när det gäller isvård och bokning av ”pröva på event” för företag och privatpersoner med mera.

Min målsättning när det gäller curling har sedan några år har varit att vara med för att vinna SM även för veteraner samt att samla poäng till Stora Curlares märke. Efter att jag varit med och fått silver fyra gånger blev det äntligen guld 2022 i Norrköping. Samtidigt gjorde detta att jag samlat ihop totalt 17 stycken medaljer av olika slag samt totalt 25,5 poäng som räckte till märket. När jag nu uppnått denna min målsättning slog det mig att jag inte längre har något mer att spela curling för. Jag är ju 77 år nu och tyvärr inte så pigg och rask längre.

Men så kom jag på att jag absolut måste fortsätta spela eftersom jag har barn och numera tre barnbarn som spelar curling. Det innebär ju att vi i familjen Roxin har spelat curling i hela fyra generationer. Det är en glädje att vi i familjen har ett gemensamt intresse som förenar oss och det är inte helt fel.

Lars-Eric Roxin