50 år sedan första VM-guldet!
Den 24 mars 2023 var det 50-årsjubileum för Sveriges första VM-guld i curling. Det var 1973 när Sverige med Kjell Oscarius, Bengt Oscarius, Tom Schaeffer och Boa Carlman vann VM i Regina, Kanada.
I jubileumsboken som gavs ut när SCF fyllde 100 år 2016 finns berättelsen om VM guldet. Det är en historia väl värd sin läsning. Sverige hade greppet om matchen när isen började bli varmare (vaktmästaren hade stängt av kylan för att förbereda för nya event) och först efter ett curlingdrama som slutade i skiljeomgång vann laget det första, svenska VM guldet.
Vi har pratat med Boa Carlman och Bengt Oscarius, som är de två spelarna från laget kvar i livet, för att få höra hur de firat 50-års jubileet. Det har mynnat ut i fler berättelser om hur de utvecklade sporten på 70-talet, vad VM guldet inneburit för dem, vad de gör idag och ytterligare ett par läsvärda berättelser från deras curlingkarriärer.
(Utan tvekan finns det många fler berättelser från Boa och Bengt. Om det finns någon journalist med curlingintresse där ute, rekommenderar vi varmt att kontakta dem för att skriva deras memoarer).
Det är ödmjuka herrar som reflekterar över sitt VM-guld. Boa inleder samtalet som ska handla om honom och hans prestationer, med att främst vilja veta hur det har gått för lag Wranå i Kanada och blir jätteglad över att de vunnit sin första Grand Slam titel.
”Det är så roligt att följa hur sporten utvecklats de senaste åren och se vilka proffs det är som spelar nu. När vi slutade curla i början av 80-talet tyckte vi inte att verkade hända någonting alls utvecklingsmässigt under de kommande 10 åren. När curlingen sen kom in i OS-programmet började det bli ordning och reda. Nu är det ju en glädje att följa.”
Laget som drev utvecklingen framåt
Utveckling och innovation stod högt på agendan för lag Oscarius. Efter SM i Örebro 1967 bestämde de sig för att vara det lag som verkligen gjorde curling till en sport och hur de hela tiden låg i framkant gällande utveckling. Bengt berättar om hur de började göra slajdsulor:
”Det lag Hemmingsson i Karlstad som började med slajdsulor. När vi såg dem slajda ville vi såklart också göra det och vi var snabba att följa efter. När jag började spela curling (1962 eller 1963) så hade vi filtskor som kallades laddor. Det fanns inget riktigt bra material till slajdskorna, så bland annat tog vi delar av barnens pulkor och gick till en skomakare. Han värmde plasten och limmade fast den på våra skor. Sen började fler och fler att slajda i curlingsverige. Efter det utvecklades ju curlingskor i form av Bauer och flera andra modeller.”
Materialet utvecklades och lag Oscarius var inte bara bland de första som slajdade, de var även först med broomar som de tog med sig hem från sitt första VM 1969 i Skottland, där kanadensarna och amerikanarna använt sig av dem. Det tränades på masonitskivor hemma under somrarna för att lära sig tekniken.
Förutom materialet, utvecklade spelarna också sig själva.
”Vi hade en framåtsyn gällande sporten och vi var överens om färdriktningen. Vi började träna annat också och insåg att det skulle göra oss bättre. Redan i juli började vi att springa i skogen och lyfta stockar. För den som är fysiskt stark är också mentalt stark.” – Bengt Oscarius
Gällande teknikträning var det samma rutin då som nu, nämligen videoanalys och laget strävade efter att ha liknande slajder för att det skulle bli enkelt att läsa is. Detta var såklart lite annorlunda mot idag eftersom filmen behövde lämnas in för framkallning och sedan fick laget samlas och titta via projektor.
Kjell var strateg ut i fingerspetsarna. Han tog fram en curlingmanual som kopierades upp och användes av curlingförbundet. Både Kjell och Boa föreläste en del för andra curlare.
Det finns fler exempel som tydliggör hur utvecklingen har gått. Till VM var det inga stora trupper med reserv, coach, förbundskapten och andra resurspersoner. Det var de fyra spelarna som åkte. Däremot var förbundsordföranden med och fick vara lite av en allt i allo, som att stå beredd att spela om något skulle hända, köpa pizza om det fanns behov för det eller supporta med annat nödvändigt som kunde dyka upp.
Även matchförberedelserna ställde andra krav på utrustning. Uppvärmningen skedde till musik. Bengt berättar:
"Vi värmde alltid upp till James Last på LP. Han hade en låt som hette Hello Samantha. Men eftersom det inte fanns apparaturer, hade vi med en rese-grammofon till Kanada. Vi spelade den låten på hotellrummet för att mjuka upp oss innan vi åkte till arenan."
Cornerspelet och VM 1972
Under tidigt 70-tal reste Ray Turnbull från Kanada till Sverige som instruktör. Han hjälpte laget att utveckla sin taktik och bland annat introducerades de till strategin att spela med cornergards.
"Vi sög in allt han sa och utvecklade vår takitk efter hans lektioner. Vi vann SM 1972 och skulle spela VM. Då satsade vi allt på att lägga cornergards. Problemet var att vi sedan hade mycket svårt att få in stenar i boet. Vi förlorade varenda match (även om det alltid blev jämna matcher) och vi kom sist.
Men nästa säsong tog vi fart igen. Vann ytterligare ett SM, kvalificerade oss för VM och väl där vann vi ju VM guld. Hur kan ett lag komma sist ena året och vinna året därpå? Det var uppenbart att vi bara hade totalt fel taktik" - Boa Carlman
Minnet av mästerskapet och guldets betydelse.
Boa minns varje detalj från VM 1973. Det svenska laget var populära och var de än gick och människor förstod att de var från Sverige fick de kommentaren att ”Åh de har ett sådant bra lag, vet ni vilka det är?”
När det också stod klart att de var laget så blev det alltid uppståndelse. De bjöds in bakom disken på affären, fick presenter, tog bilder och kramade om både vuxna och barn. Mötet följdes sedan alltid av kommentaren: Lycka till, vi hoppas ni kommer tvåa.
Nu kom de ju inte tvåa utan vann. Sveriges första VM guld. Det var något historiskt och banbrytande som de lyckades med. Som första europeiska lag att slå Kanada i VM på hemmaplan visade de att det var möjligt.
”Det är klart att det påverkade oss och att det var en fantastisk upplevelse att göra något som det skrevs om i DN att det motsvarade om vi skulle vinna VM i fotboll i Brasilien.
För det är ju så, att kanadensarna vill negligerade lite och de säger att isen förstörde för dem. Men det var precis tvärtom för vi ledde ordentligt när isen började haverera. Det var ju vi som försökte slå genom boet och istället stannade innan hog. Det var kanske främst på grund av isen som de kunde ta ikapp och så blev det till slut en extraomgång. Där lyckades vi få in en sten i boet och Kanadas lag kom inte fram.” – Boa Carlman
VM-guldet i sig har inneburit mycket glädje även om just dessa två herrar inte framhäver sig själva och sina prestationer i någon större utsträckning. Bengt har känts igen av många för namnet Oscarius eftersom det är ett välkänt namn för curlare.
"Vi hette ju lag Oscarius hela tiden och det är klart, inte så många heter det, så namnet har haft betydelse. Kunder visste om det, de tittade gärna på curling. Än idag när jag presenterar mig så frågar folk om det är jag som spelar curling. Och då blir jag påmind om allt detta och den framgång vi hade.
Jag vill också notera betydelsen av alla länder man har varit och spelat i och där man har vänner och kontakter som man skickar julkort till. Något som är väldigt trevligt att ha varit med om att få ha kvar de kontakterna.”
Även om Bengt beskriver VM i sig som jättekul, så är det främst utvecklingen och den stora investeringen som de gjorde i sporten, som gav mest och det han vill lyfta fram i tillbakablicken över curlingkarriären.
"Det var precis som när Björn Borg började med dubbel-backhand. Vi gjorde innovationer och alla andra följde efter. När vi började brooma så började halva elitserien att göra det. Det tycker jag är mest minnesrikt."
Boa spelar musik och där uppmärksammas hans meriter med jämna mellanrum.
”Det har väl inte yvts så mycket om det där VM-guldet men det har varit fantastiskt ändå. Ibland när vi spelar är det någon som säger till publiken att: Vi har en kille i bandet som är världsmästare, kan ni gissa i vad? Publiken gissar på olika aktiviteter som brottning eller schack tills någon berättar och det är alltid roligt.”
Historien om Boas Curlingstenar
Hemma hos Boa finns ett par curlingstenar med en unik historia. De är nämligen från Olympiaden 1924 där Sverige spelade och kom tvåa. En av spelarna, Anders Olsson, var pappa till Boas granne när han växte upp och började spela curling.
Boa såg stenarna i grannens garage och kommenterade storögt att Farbror har ju curlingstenar.
Han fick till svar att: Jajjemen de fyller funktionen som ballast i bilen.
Boa fick frågan om han spelade curling och sedan erbjudandet att låna stenarna tills han inte längre ville ha dem.
De var de stenarna Boa lärde sig spela med. Superfina Blue Hone och de gick som tåget.
Att de gled så bra var inte enbart en fördel, då Boa hade lärt sig spela så löst att soparna fick jobba konstant de gånger han inte hade sina egna stenar med sig.
”För det var ju så att vi hade våra egna stenar och vi åkte runt i Sverige för spel. Det var inte helt enkelt att ha med sig dem på tåg och liknande och även problematiskt när vi hade bråttom till match och stenarna blivit för varma. Vi smälte stora gropar i isen när vi skulle kyla dem. När banseten började komma i början av 70-talet tyckte vi att det var fantastiskt.”
Curlingen idag
Varken Bengt eller Boa spelar någon curling idag. Boa spelade en period, med ett gäng personer som var födda 1943 som startat en klubb och började spela curling. De frågade om Boa kunde hjälpa till och när han kom ner och såg att; De har ju inte lärt sig någonting på tio år.
Så blev han fast besluten att komma ner till hallen och träna dem.
”Jag brukade stå som kapten för båda lagen men fick såklart klagomål på att jag favoriserade det ena eller andra laget. Tillslut insåg jag att jag fick börja spela själv. Det har runnit ut i sanden efter pandemin. Men jag följer curling aktivt och tittar gärna ner i hallen för att se vad de håller på med. Det är ju fantastiskt kul att följa och jag är så glad nu för Wranå, att de vann. Jag brukade ju möta hennes farfar som spelade i Sundbyberg.”
Bengt är drabbad av en ryggskada som blivit felopererad och har inte kunnat curla på länge. Men han har en dotter som tar med sig kollegorna till event i curlinghallen. Då följer han med och tittar.
”Alla tycker att det är fantastiskt kul att spela. Och sen tycker de naturligtvis att det är roligt att en världsmästare kommer och tittar. Inte för att jag instruerar numer, men jag finns där. Så den uppmärksamheten för mig personligen och vår framgång, jag är jättestolt över den.”
Firande
Dagen för vårt 50-års jubileum gick Boa och Bengt med sina fruar på restaurang för middag och drinkar.
”Men vi träffas ju så ofta, Benke och jag. De sista åren har vi bott med 50 meter mellan husen, så även med Tom så länge han levde. Så främst känns det lite tragiskt att två av oss inte fanns med på jubileet.” - Boa Carlman
Stort grattis från oss på Svensk Curling, till de 50-åren som världsmästare och vad tacksamma vi är för dessa curlare som banat väg för så många fler som nått så långt.
Publicerad: 2023-05-09